Dansk
Svenska
Norsk
Suomi
English
Deutsch
Italiano
Português
Français
Nederlands
中文版
Indonesia
Polski
日本語
한국어
Česko
Ελληνικά
Türkçe
Tiếng Việt
عربي
Síguenos
Redaktionens nytillskott. Potentiellt underbarn som fostrats i speljournalistikens kennel och nu ska släppas lös på världen. Sniffar ständigt i nostalgiburken och tycker att Michael Jackson ändå var en Peter Pan med en plan. Spelsamlingen växer stadigt och det råder konstant ebb på kontot. Vid frågor om ekonomiskt ansvar ler Viktor som en trehjuling till svar.
Miembro desde: | 14/01/2010 |
Comentarios | 0 |
Ja, Noir är helgrymt, stämningen är verkligen perfekt och det är precis som du säger den mest kompletta regelboken jag någonsin har sett. Reglerna är rätt tunga, framför allt i strid där det blir rätt bökigt med initiativ.
Ja, vi kör faktist nästan enbart egenskriva äventyr. I trudvang där jag spelledare håller de på att leta efter en gammal rollspelskaraktär som tidigare backstabbade dem och blev en skurk istället. De kommer bli indragna i massa trevliga politiska intriger i den Nidendomska kyrkan.
När jag spelleder lutar jag mig dock mycket mot improvisation och spelar initiativ. De får själva beskriva omgivningarna då och då, jag kommer på många karaktärer på studs, och har endast föreberett lite props. Det blir roligare då, och tar mycket mindre tid att förbereda.
Vi spelar en hel del! Starwars D6, Dod trudvang med matiné regler, samt Noir. Sedan har vi också Western, World of darkness och Coriolis som väntar på oss.
Jag har för mig att du var en bordsrollspelare, då undrar jag såklart, dyker du upp på Gothcon i år?
Slutar 15:00 som vanligt och kan vara där kanske 15:20
Puss
Btw. jag är tokig i musiken i Shadow of Colossus. Har åkt till alla konserter (Joystick och Score) nästan bara för att lyssna och avnjuta en bit av den underbara musiken i Shadow of Colossus. Koh Otani är ett musikgeni i ordets rätta bemärkelse och någon Team Ico borde ha i vartenda spel de släpper.
Tillagt 2011-02-03 15:49:
Och jag kan inte göra annat än att hålla med dig.
För mig är The Opened Way något av den absoluta höjdpunkten inom spelmusiksammanhang. Som musiker (har varit det sedan jag var 5) kan jag inte göra annat än utnämna Otani som den största spelmusikkompositören genom tiderna.
Tja, "så dåligt att det blir bra" är en mycket välanvänd fras när man talar om det, och jag kan väl inte säga mycket annat än att jag håller med. Det finns några riktigt irriterande spelmoment - Allt från att musiken slår till på helt fel ställen till att ekorrarna låter som schimpanser. Men överlag tycker jag verkligen om det och nu när jag långsamt börjar röra mig mot upplösningen måste jag säga att storyn var något av det mest imponerande från förra året. Ett fantastiskt skruvat spel!
Jag är ledsen att jag stavade fel har ett nytt skrivbord har inte riktigt fått grep om det än...
Har du möjlighet kan du ju ta en titt på den andliga föregångaren Tales of Symphonia till Gamecube så länge. Om du inte redan spelat det dvs.
@Bjärfen: Medhåll, vi delar en del favoritlåtar ser jag.
@Siberia: Jag skulle nog ge det en 9:a.